Hej!
Det ska vara kul med sommar och att njuta av sin semester ska väl vara en rättighet. Men jag har varken kul eller njuter av denna sommar. Det enda kul jag har haft är att jag har badat i Sottern. Men det är ju flera dagar sedan och jag får väl glädjas åt det lilla. Jag får väl drömma om att jag badade i havet på Mallorca istället får i en båtvik i Sottern utanför Svennevad. Annars är allt bara skit! Först så kämpar jag med mina torra ögon som vanligt och sedan kommer den härliga semestern som alla andra människor får njuta av. Den skrattar mig rakt i ansiktet, det är inte roligt. När de har haft att göra med mig så förstår jag om de vill ha och längtar till semester. Jag blir så förbannad bara jag tänker på denna tungjobbad situation jag befinner mig i. Alla har ju semester utan jag för i helvete. “Ingen vet något, jag ska ta reda på det, har semester, går på semester nästa vecka, ta reda på det själv, ring själv, fatta reglerna som ingen fattar”. Det är det här jag har att leva med och inga pengar och ingen hjälp som jag har blivit lovad. Jag är så arg och ledsen över allt så jag vet inte vad jag skriver. Men jag tror att de som har haft att göra med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan och deras så kallade samverkan vet vad jag försöker säga. Jag tycker att allt är så jävla konstigt för de har ju typ samma chef, den så kallade staten. De borde väl kunna ha samma regler. Det har de säkert men det är någon som inte har läst på. Det är väl dem jag blir mest irriterad på att de inte har lärt sig arbetets regler så de sitter i ryggraden. Det ska vara deras skyldighet mot oss tycker jag. Ingen osäkerhet får det vara i sådana här viktiga frågor för människor levnadsvillkor. Jag har hela tiden blivit lovad av AF att Kassan ska betala ut mina pengar om/fast jag är sjukskriven. Men nu vägrar att kassan att gå mot sina regler så inga pengar till mig. Jag är ju frisk! Det är jag ju egentligen men jag kan inte ta vilket jobb som helst på grund av min syn. Vilket arbete jag kan satsa på vet jag ju inte än och det skulle jag få hjälp av AF men det får jag ju inte nu längre heller. Men jag tänker på att vad som händer om jag inte får några pengar. Då har jag inte råd till nya linser eller linsvätskor (de är inte billiga men nödvändiga) eller till ögondroppar (de är ju livsviktiga för mig just nu). Då får jag leva utan linser och då blir jag gravt synskadad. vad händer då? Men så långt ska det väl inte gå, jag får väl gråta lite mer kanske så löser det sig. Dagens mening är “ Om vi inte ser problemen kan vi inte heller lösa dem”.
Kram Anna.
