Kramar!

Hej!
Jag har börjat fundera på varför alla ska kramas nu för tiden. Vad betyder en kram egentligen? Är det en hälsning eller ett bevis på att man gillar någon? Eller är det på grund av modet att man ska krama den man möter istället för att skaka hand med den man träffar. Jag fattar inte det här riktigt eller förstår inte vitsen med att krama en helt okänd människa. Är det min uppfostran som gör att jag inte förstår eller fattar det här med kramar. Jag kan väl i yttersta nödfall krama min mamma när hon fyller år eller om det är något annat speciellt ögonblick som får mig att kram henne. För mig betyder en kram att jag gillar personen lite mer än vanligt. Då är det där med att tacka och säga hej då med en kram är inte vidare naturligt för mig. men jag får väl kanske börja lära mig. Men samtidigt tycker jag att krama om min systers barn när jag träffar dem. Men de tycker jag också om och jag tycker man ska kram barn när de är små. Det känns för mig väldigt viktigt att kram dem för att de ska lära sig att det är normalt eller hur jag nu ska förklara det. Det ska ju visa att man tycker om dem. Jag har nu kollat väldigt lite ska ja säga på Idol och Bonde söker fru där jag tycker de krams jämt. Först på Bonde söker där kramade de sina träffar för första gången de såg varandra ska man göra så egentligen. Jag själv skulle ju ta i hand först men där var det ju pang på. Idol är ju helt tokigt, ska kramas varje gång någon åker ut. Känner man personer efter denna tid att man ska kramas så där. De är ju konkurrenter och de kramar jag inte så kärvänligt i alla fall. Men egentligen ska jag väl säga att kramar de mig så kramar jag tillbaka men inte så kär vänligt. Den där speciella kramen sparar jag till någon jag tycker om. Men jag tycker i alla fall att kramen ska man vara lite rädd om, den ska ju vara lite speciell. Vad snurrigt detta blev men lite funderingar bara av mig.
Dagens mening är “Allt blir så mycket enklare när vi accepterar att allt inte går att förklara eller ens förstå”.
Kram Anna.

Lider av sviter från......

Hej!
I lördag bröt upp från mina rutiner och gjorde en hel del saker jag inte brukar. Jag hade äntligen fått mamma att vara hundvakt några timmar. Det kändes skönt för mig att få göra något nytt för en gång skull. (Annars känner jag mig ganska isolerad och väljer att vara ensam.) Så när mamma och Totte hade åkt tog jag cykeln upp till torget och hann in på systemet för att köpa några öl till kvällen. Mina tankar var ju proppade med frågor på vilka skor och kläder jag skulle ha på mig senare på kvällen. Skor var det stora och värsta problemet. Så kom jag på sko affären på torget, de kanske hade några jag kunde köpa. Provade först mängder av damskor som inte passade för att sedan gå till “herrarnas” där hittade jag dagens billigaste skor och de kunde jag ha. De fick det bli men tyvärr inga snygga skor. Gud vad jag kliade mig i huvudet om vilka kläder jag skulle ha. Det är inte det lättaste att klä upp sig och känna att man passar in. Det år ju speciellt svårt när man som jag inte är ute i svängen så mycket längre. Har inte haft någon som helst lust till det. Valet jag gjorde var väl det bästa jag hade. När jag sedan skulle försöka sminka mig klantade jag mig en hel del. Och dessa linser sedan kan jag ju verkligen bli irriterad på, hur ska jag göra för att dem ska sitta kvar? När jag går ut som nu på krogen vill jag ju se lite sminkad och i ordning gjord ut i alla fall. Det tog sin lilla tid och det var så skönt att inte behöva ta hand om Totte. Ovanan gör ju att det tar längre tid än det behöver och sedan känner jag en press att det ska se någorlunda bra ut. Det var till större del på grund av det som jag vill ha hundvakt några timmar. Själva festen skulle vara på Frimis och jag skulle på förfest hos en klasskompis som jag inte hade träffat på över 10 år. Jag kan tala om att jag var förskräcklig nervös, en öl var en god hjälp att lugna mina nerver intalade jag mig. Vilken typ av välkommande skulle jag få egentligen. Men med åren tror jag att människor lär sig att en person inte är den samma som den var som barn. Men jag blev lite förvånad över den äkta värme de visade mig när dörren till lägenheten öppnades. Det var roligt att träffa dem igen fast jag inte hade tyckte om min gamla klasskamrater till 100 % då så var det en en upplevelse att träffas igen. Det var ju fortfarande killarna som jag hade bäst kontakt med. Men det värsta var ju att alla hade väldigt fina utbildningar och arbeten. Och där var jag, arbetslös och sjukskriven. Det blev nog en del öl och maten var inte så värst. Men jag började fundera om det inte var klass II öl för jag blev inte så “full” jag trodde jag skulle bli. Jag har ju inte druckit öl mm på över ett år, då kan jag ju vara lite känslig trodde jag. Jag kom hem med bussen och Totte orkade knappt möte mig i dörren men där var han. Jag var i trygghet, hemma hos min skruttegubbe, Totte.
Dagens mening är “Om vi visar tolerans mot andra, visar de tolerans mot oss”. Kram Anna.

Boxer och Måne!

Hej!
Kan man bli irriterad på telefonförsäljare eller? JA, det kan jag verkligen bli. Just när jag skulle göra mig i ordning för att gå en promenad med Totte ringde det från Boxer. De ringde mig i torsdag och då var jag också på språng ut. Just idag tyckte jag att det var dags att ta samtalet. Jag har funderat på om Boxer har det rätta tv-utbudet för mig. De fick mig att bli lite arg och jag ställde på dem ordentligt. Det som jag blev lite arg över att de inte kunde erkänna att de pratade med mig för flera veckor sedan. Jag är 100 % säker på att det samtalet har ägt rum och då “beställde” jag nytt abonnemang. Jag kommer ihåg detta samtal så väl men detta abonnemang har de inte registrerat i deras dator. Så jag var lite tvär, sur och arg under dagens samtalet. De ville att jag skulle ta ett nytt abonnemang med ett s.k tvilling kort. Det skulle bara kosta si och så mycket. Frågan är bara var ska jag använda det. Jag har fortfarande bara en tv-apparat. Måste jag köpa en tv till eller? Men jag vill ju ha en del program som jag gillar till min förfogande. Vad det är tråkigt med dessa telefon försäljare, de måste vara de mest hatade personerna i våran vardag. De ringer ju alltid när jag är hemma och stör alltid när jag ska äta eller är på väg ut med Totte. På grund av att Boxer ringde så var det mörkt när vi gick ut. Jag hade ju en plan var jag skulle gå men fick ändra lite. Nu gick vi en runda runt åkrarna, en sådan runda jag inte kan gina på. Annars är det lätt att lilla jag får en släng av latmasken över mig och ginar som jag senare ångrar förstås. Det är kolsvart men medan jag går där på grusvägen så frågar jag mig ett bra tag innan jag fattar. "-Vilken tid det tar för bilen att köra förbi”. Samtidigt som det var kolsvart kunde jag också se mina och Tottes skuggor. Det var fränt faktiskt. Ibland kan jag ju anklagas för att vara IQ befriad. Det klickade till slut där uppe, det var ju månen som var så skarp att den lyste upp i mörkret så att skuggorna kom fram. Ibland är våran värld en mäktig sak ändå!
Dagens mening är “När vi väljer att ha överseende med andra människors brister spar vi på krafter som kan behövas om det senare uppstår ett läge där vi verkligen måste strida för vår rätt”.
Kram Anna.

Uppfräschning!

Hej!
Igår var jag iväg till frisören för att båda klippa mig och färga mina ögonfransar+ bryn. Det var länge sedan jag gjorde något av detta så det behövdes verkligen. Ska jag vara ärlig så här en dag senare så blev jag inte vidare nöjd, inte alls faktiskt. Jag har nu varit trogen och satsat på frisörerna i Kumla men nu vet jag inte om jag gör det i fortsättningen. Jag trivdes med en frisör som jobbade på det ställe jag var till igår men tyvärr var hon inte kvar där, synd tycker jag.
Här betalar jag en för mig stor summa pengar för att få en snygg och lätt skött frisyr och sedan visar det sig att jag får inte vad jag vill ha. Då blir jag lite tjurig och arg. Hur mycket ska jag ta egentligen? Jag är väl också kund och de som säljer dessa tjänster borde i dessa tider ta till vara på vad de kan tänkas tjäna. Det ska inte spela så stor roll vad det är för kund de har fått. Det tycker jag i alla fall. Men visar de mig inte den servicen jag förtjänar som kund så förlorar de mig i alla fall. Av deras service så vill de inte ha mig som kund så dt spelar väl ingen roll för dem.
Jag hade ju gått ett tag och funderat på vilken frisyr jag ville ha. Jag bestämde och det får bli en frisyr jag har haft förut. Nu hann jag inte komma med mina förslag innan hon hade klippt mina toppar och tagit fram hårfönen och blåste snart mitt hår torrt. Jag var klar. Hade nu samma hemska frisyr som förut. Tack så mycket så jag innan jag betalade och gick. Innan hon började klippa mig så hade jag också beställt att jag ville ha ögonfransarna och brynen färgade. Det blev ju helt misslyckat och jag såg det väldigt dåligt innan jag kom hem. Jag färgar fransar och bryn mycket på grund av jag är så ljus och är så känslig i och runt ögat, svårt med smink alltså. Eftersom jag betalar en summa för det också vill jag att det ska bli bra och se någorlunda snyggt ut. Men nu syns det ju överhuvudtaget inte. Denna tid jag spenderande hos denna frisör var bara ett stort lidandet och att frisören plockade mina ögonbryn gjorde det ju inte bättre direkt. Det gör ju svinont, det gör ju så ont så tårarna kommer. Det kanske stämmer med ordspråket ska man vara fin, får man lida pin. Jag vet nu var jag inte ska gå och klippa mig nästa gång. Dagens mening är “Försök idag att vara precis den du faktiskt är och att vara stolt över just det“.
Kram Anna