Hej!
Allt har varit kass och gått åt skogen. Ingen ting har blivit som jag vill! Men som flera personer säger är ju att livet inte alltid är perfekt. Då undrar jag när jag ska få känna av det perfekta här i livet. Vad är perfekt egentligen och normalt finns det något som är det? Just nu känns livet som en stor kamp mot tristess och leda. Jag sitter bara hemma och gör ingenting. Att vara instängd och inte känna sig fri är det värsta. Vad jag har varit bortskämd med att ha körkort och bil. Då var jag fri! Då kunde jag vara den som bestämde över min tid och inte vara beroende av andra saker. Nu får jag ta smällen av ett viktigt beslut som jag både spyr galla över men som samtidigt en lite förbättring. Men jag kommer ju att få ta med mig denna smäll under hela mitt liv för linser blir jag aldrig av med. Jag är ju en person som inte har så mycket intressen eller något att hänga upp mig på så bilen har ju varit mitt sätt att göra saker och olika ting. Det som upptar min tid nu är väl att jag tycker synd om mig själv. Det får mig att bli helt utsliten och så trött. Jag tänker mycket på allt som är tråkigt och kommer fram till att jag inte vet vad lycka är eller var jag kan finna något positivt. När jag är längst ner i källaren blir jag så arg och ledsen över mitt liv och i den stunden blir jag arg på andra människor som verkar så lyckliga. Jag är verkligen avundsjuk på dessa människor. Nu har jag skrivit av mig lite och inte vidare bra blev det. Men jag har väl stigit upp från källaren i alla fall. Det känns bättre nu!
Dagens meningar är “Vi är värda all kärlek och lycka i världen” & “Ta inte livet så allvarligt. Du kommer ändå inte levande ur det”.
Kram Anna.
