Hej!
Regn och rysk ska ju vara Anna och Totte väder men just nu är ju inget särskilt bra. Allt det här med min så kallade sjukskrivning tar död på allt som ska vara bra. Mina promenader med Totte är urtrista där ingen av oss vill gå några längre sträckor. Det har jag ju dåligt samvete för också. Men jag hoppas ju att detta vänder snart och att det hoppar upp något som kan förbättra mitt humör. Härom dagen blev jag riktigt irriterad på min mamma. Det handlade om att hon har lovat mig att att vara hundvakt denna helg mellan lördag/söndag. Det är så här att en av mina klasskompisar från gymnasiet ringde för ca 3 veckor sedan och frågade om jag var intresserad av en klassträff på lördag. Jag ville bara ha hundvakt innan jag svarade ett definitivt ja. Nästan direkt frågade jag mamma och hon svarade javisst med vissa förbehåll (en bilresa till Norge trodde hon). När det inte skulle bli någon resa till Norge så började hon med en smygande och inbäddad övertalning att jag inte var så sugen på att gå på klassträffen. Ett tag var jag själv inte så sugen på att gå för fem öre. Men sedan kom jag på att det kan ju få mig att glömma det allt det tråkiga och ha det trevligt en stund. Det kan nog vara viktigt att få träffa och prata med trevliga människor också som inte har med mina problem att göra. Men det värsta blir ju vad jag ska på mig, har ju inga andra skor en joggingskorna. Vad kan vara snyggt till sådana skor och jag får väl prova något jag har i garderoben. Men ett glatt humör är väl viktigare än vad jag har för kläder och skor på mig. Min diskussion med mamma blev lite infekterad då hon talade om att hon igår hade lovat min syster Jenny att vara barnvakt åt Liam, 2 år under hela den här helgen fredag-söndag. Jag vet inte varför jag blir arg med det retar mig det här. Mamma tror hin klarar båda två och skickar Kjell för att hämta Totte. Hon utmanar ödet lite tycker jag. Jag frågade först och hon sa ja och och då var det inga problem. Det är som hon tycker att hon säger javisst till mig mig måste hon säga ja självklart till Jenny. Men barn går före hund så är det väl. Mamma kunde säga nej om ville, det skulle jag förstå och respektera om hon bara sa det någon gång. Det tror jag Jenny också skulle göra om det bara hände någon gång. Men det svåra är väl att Jenny väldigt sällan frågar och då blir ju en nära döden upplevelse om mamma skulle säga nej (för mamma alltså). Mamma, du är lite för snäll! Men jag ska gå på klassträffen och ha superroligt i alla fall.
Dagens mening är “Gör idag något för dig själv som du blir glad av”.
Kram Anna
