Hemskt bemötande!

Hej!
Nu har jag väl kommit över det som hände mig i Jönköping. Men det gjorde ont....! Jag var glad och förväntansfull när jag satte mig på tåget i torsdag för att åka till Jönköping. Men hur dagen eller dygnet hade jag inte en aning om för jag visste ju inte vad de skulle tänkas att göra. Resa ner med tåget och bussen till sjukhuset Ryhov gick smidigt och bra. Lite stolt var jag allt över mig själv just där och då. Jag med mitt usla lokalsinne hittade. Jag var i god tid och hann ta en kopp kaffe på caféet innan det var tid att gå till kassan. Jag betalade och fick mina kvitton, så långt var det helt normalt tyckte jag. Men sedan fick jag konstiga vibbar från alla i vita och gröna rockar. Jag fick vänta över en timme innan jag blev inkallad i undersökningsrummet. Doktorn tog mig i hand men så mycket mer var det inte. Namnet på doktorn hade jag ju i kallelsen, behöver “guds gåva” till läkarkosten presentera sig eller? Jag säger i alla fall mitt namn, det hör väl till god ton tycker jag. I undersökningsrummet var det en person till, i grön mundering som varken presenterades sig eller tittade åt mitt håll, bara det gjorde mig avståndstagande. Sedan blev jag visad till en stol med en nonchalans som irriterade mig kolossalt mycket. Det blev inte bättre sedan när jag blev förflyttat runt i rummet med stolen med lite för mycket vårdslöshet. Det här kändes inte bra, jag ville redan nu åka hem, så här illa hade jag aldrig upplevt ett läkarbesök någon gång tidigare. Visst jag har väl träffat någon annan läkare som jag nästan spytt galla över men det här tog priset. Under tiden mitt besök var hos denna läkare så var det en hel del människor som gick in och ut ur rummet. De pratade hela tiden med varandra med ryggen mot mig och sedan när de frågade och jag svarade så fick jag många typer av tillsägelse för att jag svarade. Men sedan sa de åt mig att följa med personen i grönt. Jag hade ingen aning var de skulle föra mig någonstans. Men jag blev visade till några stolar där jag fick vänta en bra stund. Jag fick sedan komma in till en annan person i vit rock, vad skulle hända nu tänkte jag. Personen visade sig vara en optiker och han kollade upp mina båda ögon. Rätt som det är säger han spydigt
– Ta ut linserna. Jag som nu har blivit riktigt nervös och känner mig nästan panikslagen blir nu nästan gråtfärdig. Jag tycker det är oerhört jobbigt att handskas med linser på okända ställen. Hemma får göra min vanliga proceduren som jag känner en stor trygghet i. Min panik växte då jag inte hittade den lilla sugpropp som ska hjälpa mig att få ut ena linsen lättare. Optiker, läkaren och “den gröna” står i rummet och pratar sinsemellan och bryr sig inte om mig för fem öre. Men sedan får jag i alla fall höra spydigheter om att det inte går tillräckligt snabbt med mina linser. Under denna tid har jag tänkt på varför i all väders namn ska jag ta av mig linserna på höger öga när det var vänster öga jag skulle få hjälp med här i Jönköping. Jag ska få linser så jag kan köra bil igen säger läkaren till slut och bara går sin väg. Där jag sitter nu får jag göra en ny synundersökning. Det har ju aldrig gjort förut verkar de tro. Under synundersökningen får jag frågor där jag hela tiden får försvara syncentralen i Örebro. Jag får prova 2 nya linser och de ska vara jätte bra säger denna optiker. Jag undra nu vad min optiker i Örebro säger om det här! Jag är lite jävlig när jag hoppas att det här är linser jag redan har provat och som inte alls fungerar. Men är de här de bästa och rätta så får det väl bli dem. Jag ska väl i alla fall ge receptet som jag fick i Jönköping till mina optiker i Örebro. Jag vill aldrig åka till detta sjukhus någon mer gång. Låt mig slippa! Jag betalar hellre 80 kr och blir behandlad som jag tycker känns rätt och bra istället för att betala 300 kr och få det värsta bemötande jag någonsin har fått!
Dagens mening är ” Vi ser inte saker som de är –vi ser saker som vi är”.
Kram Anna

Vad ska jag skriva om?

Hej!

Just nu befinner jag mig i zon som gör att jag inte har så stor lust för någonting alls. Det jag gör är bara något som jag får upp som tanke i min hjärna “Nu gör jag det”. När jag är i den här zonen är jag nog inte vidare rolig att umgås med eller särskild trevlig mot andra människor. Personen Anna Florman är inte vidare bra överhuvudtaget, där kan inte finnas något bra som någon kan ha nytta av. Men jag hittar ju självklart till datorn och internet, just nu är det musik och blogg som gäller för mig. Jag lyssnar på YouTube och försöker

lära mig hur jag över för dem till bloggen. Här är fem favoriter som är i topp just nu!

You`re my heart You´re my soul-Modern Talking

The Final Countdown-Europe

 

Forever Young- Alphaville

Take on Me- A ha

Just Can't get Enough- Depeche Mode

 

Vilka låtar jag har hittat eller hur? Jag gillar som ni kanske märker 80 talets musik bäst. Är inte helt säker på årtalen förstås men bra låtar är de ändå! Jag har nu lärt mig en del men vad undrar ni kanske och det vet inte jag heller riktigt, men svårt var det inte när jag kan det. Njut av låtarna, det ska jag göra! Dagens mening blir “Först skapar vi våra vanor, sedan skapar vanorna oss”. Kram Anna 

ORRY MAIN IS DEAD!

PATRICK SWAYZE är död!

Jag älskade Orry Main i tv-serien NORD & SYD och vad jag älskar serien efter alla år! Den kan jag idag fortfarande inte släppa när jag väl börjar titta, tur att den finns på dvd.
Hur många gånger har jag inte sett DIRTY DANCING, det är många vill jag lova. Den är ju en av mina absoluta favoriter så dvdn kommer jag nog att se sönder för att sedan köpa en ny. Den är ett måste att ha hemma.
Patrick Swayze hedrar jag med några dygn med serien och filmen. HÄRLIGT!

Kram Anna

Kolla vad jag är så tokig i!

Pang..... vilken smäll!

Hej!
Efter en dag med lantluft är jag lite små trött just nu. Min snälla Mamma hämtade oss, Totte och jag och vi packade in oss i bilen. Men självklart snurrade vi fast cykeln väldigt nog där bak på bilen innan vi gav oss iväg. Det var ju dags för oss att ta en cykeltur på landet för att få känna lugnet i urskogen. Nu idag skulle vi cykla en annan tur än den vi brukar. Jag hade efter en del funderingar kommit på hur vi skulle planera turen så bra som möjligt. När Totte är som han är får jag tänka på att inte stressa upp honom för mycket. Så nu hade jag kommit på en bra ide där vi skulle ställa av cykeln uppe i skogen innan vi åkte hem till mamma för lunch och kaffe. Jag och Totte skulle gå en promenad fram till cykeln för att rasta av honom innan cyklingen. Men först blev det mat och mamma har börjat att mixtra lite väl mycket där på äldre dar. Men jag behöver ju inte laga mat en själv och det är något visst ändå. Mamma gjorde i ordning fika korg till våran cykeltur och vi fick också lite kaffe innan vi gav oss iväg. Jag och Totte gick i raskt takt mot cykeln medan mamma cyklade bredvid. Att med Totte i raskt takt är väldigt ovanligt men mamma på cykel är nog boven i dramat, men annars roligt var det. På med selen och knäppa fast Totte vid cykeln så var vi iväg och fick kämpa uppför direkt. Det var tur att Totte är så oerhört duktig med att cykla=trava för dt var lite svårt att cykla för mig. Det var ju uppförsbacke men samtidigt hade de varit ganska så nyligen och fyllt vägen med grus och sten. Men fast jag fick hålla mig stadigt i styret så gick det bra. Jag kände mig stark och orkade en del för jag kände mig inte så där trött som jag kan känna ibland. Medan stenarna sprätte åt alla håll så skötte sig Totte så bra själv, fast det kan inte ha varit lätt med stenarna runt hans små tassar. Vi kämpade på och vi fick stanna och gå där det var lite svårt att cykla. Konstigt nog så kände jag mig i bra form och det så jag till mamma Men när vi hade kommit igång igen med att cykla så smäll det till. Ja, PAAANG . Det visade sig att jag hade kört en punktering på mitt bakdäck. Nu fick vi tänka nya saker men först drack vi kaffe och fikade där i skogen. Men det blev så så att mamma fick cykla hem och hämta bilen medan jag och Totte fick promenera hemåt. Mamma cyklade iväg och vi började våran dispyt för att gå hemåt och efter en stund så hade jag fått med mig den envise Totte med mig hemåt. Han ville ju förstås följa efter mamma. Vi hann inte riktigt ända hem innan mamma kom med bilen. In med Totte och mig i bilen för att åka och hämta cykeln innan vi sedan åkte hem till mamma. Vi mätte först med bilen hur långt vi hade motionerat under denna dag och det blev för mig och Totte 7 km cykling och 5 km promenad. Men mamma cyklade hela 17 km och så cyklade hon i snabbt tempo några km för att komma hem så snabbt som möjligt. Men det är roligt när det händer lite! Dagens mening är “Det är svårt att känna glädje över utsidan om man inte arbetar med insidan”. Kram Anna

8 timmar!

Hej!
En levande person sägs behöva 8 timmar sömn per natt och dygn. När ska jag kunna säga att jag sover just det, 8 timmar. Det är länge sedan jag sov så länge i ett sträck och det börjar kännas. Inte minst i mitt humör som är uruselt. Allting är så tungt, tråkigt och jobbigt. Jag vill ha det bra och må så jag kan njuta av den härliga höst som är på ingång. Men nu blev jag plötsligt lite positiv, att jag kan få ur mig ett så positivt ord som härligt. Det är stor en stor bedrift. I all denna pessimistiska är det svårt att vara glad, positiv och uppåt. Det största problemet är ju att jag inte kan sova på kvällarna. Sitter då framför datorn och gör ingenting. När jag väl bestämmer mig för att gå och lägga mig är klockan vanligtvis runt 3 eller 4. Till och med jag tycker det är alldeles för sent men jag kan ju inte sova. Varför ligga i sängen och vrida och vända sig i flera timmar. Då kan jag lika gärna sitta och döda tid vid datorn. Men det har ju också blivit en vana att jag ligger och vrider och vänder mig en god stund ändå. När jag väl ha somnat så har jag en inneboende som vaknar och tycker att jag ska gå upp. Då är klockan runt 8. Är jag väldigt trött kan jag stå ut med hans tjat till lite över 9. Jag har ju sovit högst 3 timmar i sträck, då är jag är vill jag lova. Vi tar ju våran morgon promenad med mig som en sovande zombie och en retsticka som är på trotshumör. Sedan försöker jag få i mig lite kaffe och frukost och det svåra är ju att hålla sig vaken. Det fungerar inte så länge utan jag är snart tillbaka till sängen där jag somnar ganska snart. Det här hatar Totte och bråkar hela tiden men jag orkar inte. Men han stör och mitt humör blir sämre och sämre och sämre….. Jag är fortfarande trött när jag till slut går upp ur sängen för att ta med Totte på en rastis runt husen. Det värsta är ju att jag är fortfarande är trött resten av kvällen. Jag piggnar väl till lite efter vi har gått våran huvudpromenad runt 19-21. Jag blir i all fall piggare och piggare. Ska jag gå och lägga mig när jag är som piggast. När jag ska jag kunna sova 8 timmar under en hel natt?Detta kan ju fungera för personer som inte behöver så mycket sömn. Men jag hör ju till till dem som egentligen behöver mer än 8 timmar för att fungera. Och när kommer jag att fungera som jag vill?
Dagens meningar är “All förändring är möjlig” & “Ditt liv är härligt och fullt av möjligheter”.
Kran Anna.