Hej!
Vad ett enkelt telefonsamtal kan pigga upp en människa. Jag är inte en som ringer runt och prata i telefon särskilt mycket. Jag slarvar ju en del med att ringa upp vänner och släktingar för att höra hur de har det. Nu speciellt under en lång tid har jag varit rent ut sagt usel på att höra av mig till alla som jag känner??. Så då blir jag nog extra glad när en av mina speciella favoriter ringer till mig för första gången i sitt liv. Alice, 9 år ringer till mig alldeles själv. Det ringer och jag svarar som vanligt Anna Florman, det är tyst i luren ett lite tag. Men sedan hör jag tyst - Det är Alice.
Sedan kommer hon igång och pratar, det handlar mest om vad som händer i skolan, kompisar och småbus hon kommer på just då. Men jag får också prata med Liam, som inte riktigt förstår vem han talar med. Han svara i alla fall på mina frågor. Det är riktigt roligt att prata med dem på telefon för det blir lite annat än när man ser dem. (Vi har alltså inte skype än!). Alice och jag var tvungen att säga hej då för hon skulle iväg men mamma Jenny och handla kläder. Det var bara de två för killarna skulle görat något annat. Först när de ringde blev jag lite orolig för Alice uttryckte sig lite konstigt om att de var själva, men hon menade själva vid telefon luren. Mamma Jenny var väl och tvättade eller städade, vad vet jag. Men vad glad jag blev att de ringde och att de vågade till slut! Alice har väl velat men inte vågat tidigare. Tack Alice och Liam! vad ni är gulliga! Nu kanske hon vågar shoppa med mig på Marieberg, men det är bäst att fråga mamma Jenny först. Dagens mening är "Hör idag av dig till någon du tycker om".
Kram Anna
