Hej!
I lördag bröt upp från mina rutiner och gjorde en hel del saker jag inte brukar. Jag hade äntligen fått mamma att vara hundvakt några timmar. Det kändes skönt för mig att få göra något nytt för en gång skull. (Annars känner jag mig ganska isolerad och väljer att vara ensam.) Så när mamma och Totte hade åkt tog jag cykeln upp till torget och hann in på systemet för att köpa några öl till kvällen. Mina tankar var ju proppade med frågor på vilka skor och kläder jag skulle ha på mig senare på kvällen. Skor var det stora och värsta problemet. Så kom jag på sko affären på torget, de kanske hade några jag kunde köpa. Provade först mängder av damskor som inte passade för att sedan gå till “herrarnas” där hittade jag dagens billigaste skor och de kunde jag ha. De fick det bli men tyvärr inga snygga skor. Gud vad jag kliade mig i huvudet om vilka kläder jag skulle ha. Det är inte det lättaste att klä upp sig och känna att man passar in. Det år ju speciellt svårt när man som jag inte är ute i svängen så mycket längre. Har inte haft någon som helst lust till det. Valet jag gjorde var väl det bästa jag hade. När jag sedan skulle försöka sminka mig klantade jag mig en hel del. Och dessa linser sedan kan jag ju verkligen bli irriterad på, hur ska jag göra för att dem ska sitta kvar? När jag går ut som nu på krogen vill jag ju se lite sminkad och i ordning gjord ut i alla fall. Det tog sin lilla tid och det var så skönt att inte behöva ta hand om Totte. Ovanan gör ju att det tar längre tid än det behöver och sedan känner jag en press att det ska se någorlunda bra ut. Det var till större del på grund av det som jag vill ha hundvakt några timmar. Själva festen skulle vara på Frimis och jag skulle på förfest hos en klasskompis som jag inte hade träffat på över 10 år. Jag kan tala om att jag var förskräcklig nervös, en öl var en god hjälp att lugna mina nerver intalade jag mig. Vilken typ av välkommande skulle jag få egentligen. Men med åren tror jag att människor lär sig att en person inte är den samma som den var som barn. Men jag blev lite förvånad över den äkta värme de visade mig när dörren till lägenheten öppnades. Det var roligt att träffa dem igen fast jag inte hade tyckte om min gamla klasskamrater till 100 % då så var det en en upplevelse att träffas igen. Det var ju fortfarande killarna som jag hade bäst kontakt med. Men det värsta var ju att alla hade väldigt fina utbildningar och arbeten. Och där var jag, arbetslös och sjukskriven. Det blev nog en del öl och maten var inte så värst. Men jag började fundera om det inte var klass II öl för jag blev inte så “full” jag trodde jag skulle bli. Jag har ju inte druckit öl mm på över ett år, då kan jag ju vara lite känslig trodde jag. Jag kom hem med bussen och Totte orkade knappt möte mig i dörren men där var han. Jag var i trygghet, hemma hos min skruttegubbe, Totte.
Dagens mening är “Om vi visar tolerans mot andra, visar de tolerans mot oss”. Kram Anna.
