Hej!
Idag har jag har haft en sådan där känd huvudvärk som bara jag? kan ha. Vid dessa tillfällen har jag varken kraft eller lust att försöka mig på en lång promenad med Totte, min lilla skruttegubbe. Som tur har Totte blivit tokig i att cykla. Han sitter förstås inte på cykeln och trampar , utan han travar så vackert bredvid. Det är jätte bra att han travar för för det första verkar han orka lite mer och något längre sträckor, men det bästa är att han inte blir så stressad av att trava. Han kan stanna till och vara lugn en stund och passa på att uträtta sin behov för att snabbt vilja komma iväg igen. Ingen vila här inte, det gör vi när vi kommer hem. Efter att ha tränat en tid med cykeln kan nu Totte komma upp i ett ganska högt tempo för att vara han innan travet övergår i galopp. Han liknar väldigt mycket en travhäst, går det för fort galopperar han men saktar jag ner återgår han snabbt till trav eller så säger jag bara “trava”. Det är så kul att det går bra att cykla med honom så han kan få lite motion. Det har varit lite svårt att ge honom motionen han behöver när jag inte ha kunnat ta mig med bil till storskogen. Vi cyklar den runda vi har som långpromenad och det är allt från asfalt till överväxt stig i skogen och det bästa att cykla med Totte på, en lite bit så kallad bondväg.
Men som jag inte har skrivit om har ju vi varit med om vissa olyckliga olyckor, en olycka var vi båda ansvariga för. Vi har en lite stig som vi cyklar på och jag såg inte vad det var jag körde över. Olyckan var framme när jag helt plötsligt tappade balansen och vi vurpade. Jag ramlade förstås åt den sidan Totte springer och sitter fast på. Just vid vurpan gick det som tur inte fort så jag hann se till att inte ramla för mycket på Totte. Då Totte själv sitter fast både i en speciell anordning för hund på cykel och i koppel fick det lite jobbigt att hålla sig undan för sin matte som är väldigt tung och kramgo. Men jag tror att Totte klarade sig bra för han sa inte så mycket som han annars kan göra. Men det var ju svårare för mig att komma loss med alla trådar och grejer som satt fast. Men vi kunde väl snart så kliva upp och fixa till kedjan innan vi kunde fortsätta hem. En annan gång vi tog en cykeltur blev vi påhoppade, speciellt då Totte av en lösspringande hund, en stor schäfer. Hunden kom springande mot oss och direkt fram till Totte som inte gillar sådant blev rosenrasande. Jag kan tala om att jag blev så fy för bannad som jag aldrig har varit förut. Ägaren så väl förlåt men jag börjar bli trött på hundar som ägarna inte har riktig koll på. De måste börja fundera och (ta sitt ansvar) om deras hund ska vara lös just där eller inte.
Totte och jag kommer ju att försöka cykla så ofta det går men han kommer nog att få en och annan längpromenad också. Men vi satsar mot Elitloppet på Solvalla nästa år. Då vinner vi!
Dagens 2 meningar är “Om vi vill kan vi mycket mer än vad vi tror” & “Vi är bra på mycket men inte allt. Det är helt okej” .
Kram Anna.
