Hej!
Vissa dagar vill jag bara glömma för så känns det nu om dagen som snart är slut. Dagen börjar med att jag är så trött när det är dags at stiga upp ur sängen. Känner tidigt att en huvudvärk är på väg, det ger mitt redan förskräckliga morgonhumör en liten kick. Jag är ju van vi det och det nu kända humöret blir bättre efter morgon promenaden. Så när jag har har fått dagens första kopp kaffe är huvudvärken och vresigheten nästan bortblåsta. Tror jag! Men någon som inte gillar mitt vresiga humör är min underbara retsticka, Totte. Han känner mig och vet när och hur han ska reta kall feber på mig och det är en perfekt dag för det idag tycker han. Han skiter fullständigt i mig och vad jag säger. Men fast jag också har ont i kroppen är jag tvungen att ta tag i saker som jag är absolut tvungen till just denna dag. Har varit slapp med att ta mig till torget (=så kallar jag Kumlas innerstad för) för att uträtta vissa som är för mig viktiga. Så med mina torra ögon är det viktigt att ha ordenligt med ögondroppar hemma och de har jag som tur är på receptont. Vad jag slarvar med att se till och ha dem hemma och det gör att jag måste fixa allt detta när det verkligen är kris. Men jag hann ju till Apoteket innan det stängde. Det måste jag säga vad bra det fungerar med recept nu för tiden, bara visa leg och vips så ser de receptet. När jag hade handlat färdigt på ICA maxi så cyklade jag hem. Det är inte kul att cykla med flera kassar mat och hundmat dessutom, det är jobbigt och krångligt. Under tiden når jag packade upp kände jag att mitt vresiga humör kom sakta krympande mot mig igen. Jag hade ju glömt att köpa vissa saker jag skulle. Dessa saker var ju självklart de jag åkte till Ica för att handla. Vad typiskt! Väl hemma får jag ett ryck och börjar städa och då runt fönstret i sovrummet. Jag tar ner mina gardiner och känner en lättnad att de åker ner. Nu kommer mamma att bli lite ledsen men jag har aldrig gillat dem särskilt mycket, tyvärr mamma. Jag hittar andra gardiner och jag börjar att stryka. Sedan börjar strulet. Dessa gardiner var inte direkt lätta att stryka och det blev ännu svårare då jag inte har en sprayflaska att vattna med. Fiffig som jag är tog jag en blöt handduk och det fungerade ganska hyggligt. När jag skulle ha upp den första gardinen ramlar stången ner och skruvarna i vägen lossnar. Hittar inga nya skruvar och därtill ingen skruvmejsel som fungerar. Sedan visar det sig också att gardinerna är för långa. Förstås hittar jag inga nålar att nåla upp tyget med. Jag har ju självklart ingen symaskin. Det är en kostnad jag inte har någon intresse av att betala. Nu jävlas det ordentligt! Att med en åska som smäller på bra så har mitt vresiga humör tagit fart tillsammans med en förskräcklig huvudvärk. Så roligt kan vara ibland.
Dagens mening är “Vi kan inte alltid påverka vad som händer oss, men vi har alltid makten att bestämma hur vi ska hantera det känslomässigt”.
Kram Anna.
