Hej!
Dagens mening är “Vi har makten att välja våra tankar”.
Efter att ha somnat på soffan och sovit större av natten där var jag bra trött när jag vaknade. Det tog ett bra tag innan Totte fick sin morgonpromenad och sedan blev det en snabb frukost för mig. Jag började så smått plocka ihop saker som jag skulle ha i ordning när mamma kom för att hämta oss, Totte och jag. Vi skulle ju få en promenad i skogen, det såg vi framemot med inlevelse. Totte hade koll på mig hela tiden så att jag inte skulle åka utan honom. Det han inte förstår är ju att gå i skogen utan honom går inte att tänka på. Klart Totte ska med! Mamma kom när vi hade bestämt på telefon så det var godkänt och hon tackade nej till att gå promenad med oss. Vi skulle få gå själva, då bestämde jag i huvudet var vi skulle gå och det “bra” långt. När vi hemma hos mamma drack vi en kopp kaffe och då ringde det en kompis till mamma som ville ha hennes hjälp. Hon och Kjell åkte iväg, jag och Totte tog oss ut i skogen. Vi gick till bäcken där Totte alltid skäller på vattnet, han är ju lite knäpp! Han är jätte glad när vi går därifrån och nu är han bestämd på vilken väg vi ska ta, det blir mot motion stugan. Sedan har han fått för sig att han ska svänga in på en liten stig och vara klar med promenaden. Mormor kan ju ha kommit, säger Totte. Totte är inte världens snabbaste hund. Kanske är han väldigt slö eller vill bestämma vilken väg vi ska ta, jag vet inte? Han har lite konstiga idéer var vi ska gå men jag berättade för honom idag att mina fötter gjorde ont sedan igår och jag ville inte gå på grusvägen. Jag tror han fattade vad jag så för när vi sedan kom fram till Kattfallsvägen tittade han så frågande på mig, “ska vi gå här”. Nu var Totte i högform och valde hela tiden rätt väg enligt min hemliga plan. Det blev hela tiden den långa vägen, ingen tanke på att vända hemåt. Det började komma lite regnstänk och när vi gick nerför branta backen vid Sonnerhult kom regnet. Det var varmt och lite åskkänsla ute idag, men det var aldrig kallt. Under vägen mot Byle var Totte lite orolig och ville skynda på en hel del och det var mycket liv inne i skogen som han hörde men inte jag. Det var lite olustigt faktiskt. Tänk om det skulle dyka upp ett vildsvin eller en älg, jag skulle bli skiträdd. Under slutspurten av promenaden var vi båda trötta och törstiga. Totte rullade sig mycket och ville inte gå hem. Men vi kom hem till mamma och vi hade gått milspåret. Vi är nöjda nu!
Kram Anna
