Hej!
Nu är snart skidsäsongen över för mig som TV tittare, bara en tävling kvar, den i Falun. Den får mig att minnas min idrottskarriär. Den karriären var kort, rolig och utan talang. Men mitt roligaste minne var ett läger i just Falun. Det var ett läger där distriktet hade tagit ut sina bästa åkare i åldern 15-16 år till ett s.k.a bredd elitläger. Vi bodde på något typ av hotell/vandrarhem som låg på toppen av mördarbacken. Vi skulle bo i dubbelrum och jag blev tillsagd att dela rum med för mig en helt okänd tjej/konkurrent. Det var lite konstigt men vi blev nog bra vänner efterhand. Tänk att jag har cyklat uppför mördarbacken, det kan man inte tro när man ser mig idag, kramgo och orkeslös. Jag fick på detta läger en första inblick hur det skulle vara att träna hårt. Lägret anda lystes upp av allvar och proffsighet. Dagarna började med en morgonpromenad innan frukost och bara det var något nytt. Jag har fortfarande sviter av en föreläsning vi tjejer fick av tjejtränaren på lägret. Det handlade om fram och baksidorna inom cykel/idrottsvärlden på elitnivå. Men det är väl den person som var vår lägerchef som jag blir påminnen om ganska mycket just nu. Det var nämligen mr Roberto Vacchi. Han var redan då en som var duktig på att tala. Jag tyckte han var en som man lyssnade på och respekterade. Han hade då en självsäkerhet att tala inför os aktiva och det märktes nog redan då att han skulle bli en skicklig talare/ledare (kommentator). Han har nog inte en susning vem jag är, för jag gjorde ju inget väsen av mig då. Jag var ju så blyg! Lite smått och gott om lägret var att jag hittade en rums-indelning där mina stora idoler inom skidåkningen namn stod skrivna. Det var namn som Magdalena och Henrik Forsberg, Gunde och Marie Svan och Billan och Erik Östlind. Det tyckte jag var häftigt då, jag hade ju varit på samma ställe som de hade tränat och tävlat på. Detta läger i Falun är/var ett roligt minne för mig men det var länge sedan.
Dagens tanke blir "Fånga nuet och lev i det".
Kram Anna
